FAKTA_HIVAIDS_428x300

Hiv är en infektion som bland annat kan överföras vid sex. Den räknas som en kronisk infektion eftersom det idag inte finns något bot. Det finns mediciner som sänker virusmängden i kroppen och gör att personer som lever med hiv minskar risken att utveckla det vi kallar aids.

Behandlingen nämns ofta som bromsmedicinering, arv, antiretroviral behandling, eller heart, higly effective antiretroviral treatment – högeffektiv antiretroviral behandling.

Hivviruset angriper celler i kroppens immunsystem genom att försvaga eller slå ut de funktioner som reglerar försvaret mot olika infektioner, men även mot tumörceller. Viruset tar sig in i cellerna och smälter samman med den befintliga arvsmassan. 

Hivinfektionen utvecklas långsamt, och även om man fått hiv kan man känna sig frisk under lång tid innan virusets effekter på immunförsvaret börjar märkas. Även om infektionen inte märks kan viruset överföras till andra.

Mängden hivvirus i blodet varierar från person till person och över tid. Immunförsvaret förmår i början att hålla tillbaka hivviruset och mängden virus hålls på så sätt på en någorlunda konstant nivå. Eftersom viruset angriper celler i immunförsvaret försvagas dock immunsystemet med tiden. Detta leder till att en person som lever med hiv blir känsligare för andra infektioner. En obehandlad hivinfektion gör att immunförsvaret inom vanligtvis 5-12 år sjunker till sådana låga nivåer att kroppen inte klarar av infektioner som den vanligtvis gör. Det är det som vi kallar aids och sätts ingen medicinering in när man når den fasen så kommer kroppen inte att orka med och till slut så avlider man. Men som vi nämnde finns det bromsmediciner tillgängliga i Sverige, mer om det längre ned. 

Hiv överförs genom kroppsvätskor, såsom blod, sperma och försats, slidsekret och bröstmjölk. En annan väg är mellan mor och foster under en graviditet. Viruset upptas främst genom kroppens slemhinnor, som finns i bland annat munnen (svalget), slidan, urinröret, analen och ögonen. Överföring kan även ske intravenöst, det vill säga att man får viruset direkt i blodet. De vanligaste överföringsvägarna är:

  • Oskyddat vaginal- och analsex.
  • Genom blod med virus, till exempel genom blodtransfusioner och transplantationer
  • Genom blod med virus om man delar injektionsnålar och sprutor
  • I samband med graviditet, förlossning och amning om modern lever med hiv

Den vanligaste överföringsvägen är oskyddat anal- och vaginalsex. Hiv kan överföras genom oralsex med mun och penis, men denna överföringsväg är inte lika vanlig. Eftersom hivviruset finns i sperma är det ofta när just sperma varit inblandat i oralsex som en överföring skett. En liten del av alla konstaterade fall i Sverige har överförts genom oralsex. Generellt sätt är hiv ett virus som inte överförs särskilt lätt, men det är omöjligt att räkna ut eller veta om eller när en överföring kommer ske. Det är dock svårt att säga något om risk i form av procentsatser då risken för överföring beror på många olika faktorer. Exempelvis så ökar mottagligheten för hiv avsevärt om man bär på en obehandlad könssjukdom. 

Kom ihåg att hiv inte kan överföras genom huden. Därmed är beröring, såsom smekningar, kramar, och djupa kyssar ofarliga, så länge man inte har öppna sår. Du kan även använda samma toalett, simma, basta och sova tillsammans utan att hiv överförs.

I Sverige har ingen fått hiv genom blodtransfusion sedan 1985 då man började testa alla som lämnar blod.

Kondomen är ett effektivt skydd för överföring av hiv, en kondom som används rätt vid anal och vaginalsex gör att båda parter kan njuta av sexet utan att behöva oroa sig för att en hivöverföring ska ske. Vid oralsex med penis och mun kan man minska riskerna för överföring genom att undvika sperma i munnen. Vill man vara ännu säkrare går det givetvis bra att använda kondom även vis oralsex. Vid oralsex med vagina eller anus och mun är risken för hivöverföring i princip obefintlig, så länge inte blod är inblandat. Läs mer om säkrare sex under fliken Skönare Sex.

I Sverige finns två olika sätt att ta reda på om man har hiv. Det ena är ett test med snabbsvar, ett så kallat ”test med snabbsvar”, det andra ett traditionellt blodprov. Det kan dröja upp till tre månader innan ett test kan visa på om man fått hiv eller inte. Misstänker du att hiv kan ha överförts vid något specifikt tillfälle måste du därför vänta tre månader innan ett hivtest med säkerhet kan visa på om överföring skett eller inte. Men känner du dig orolig så kan du ta ett test tidigare även om det inte är 100 % säkert.

Ett traditionellt hivtest tas genom ett blodprov i armvecket. Du får provresultatet inom sju till tio dagar beroende på vilken mottagning du går till. Du kommer själv överens med kliniken om hur du vill bli meddelad, men ofta vill klinikerna att du personligen tar emot beskedet.

I samband med ett så kallat ”test med snabbsvar” tas blodprovet från fingret och du får provsvar inom 30 minuter. Därför måste du vara förberedd på att få svaret när du går till kliniken för att testa dig. Tänk på att det kan ta upp till tre månader innan hiv syns också i ett test med snabbt provsvar. Det är alltså bara väntetiden mellan provtagning och provsvar som snabbas upp, du slipper alltså vänta sju till tio dagar på svar. Venhälsan i Stockholm tillsammans med ett par andra mottagningar erbjuder idag test med snabbsvar. När du testar dig har du ett utmärkt tillfälle att ha ett samtal om säkrare sex och få svar på alla dina funderingar.

Ett hivtest och eventuella bromsmediciner är alltid gratis och du har alltid rätt att vara anonym när du testar dig. Visar det sig att du har hiv måste du däremot uppge din identitet.

Hiv går inte att bota. Detta beror på att det idag saknas mediciner som kan ta bort allt virus som orsakar infektionen. Till skillnad från bakterier som kan föröka sig själva, tränger virus in i kroppens celler och använder värdcellen för att föröka sig. Därmed är det svårt att bekämpa viruset utan att samtidigt skada cellen som viruset sitter i. Det är kroppens immunförsvar som bekämpar och håller virusinfektioner i schack. Idag finns inget vaccin mot hiv.

Trots att det inte finns något botemedel för hivinfektionen kan sjukdomsförloppet bromsas upp genom behandling. Medicinerna sänker halten virus i blodet genom att försvåra deras reproduktion. Ju mer hivvirus man har i blodet desto snabbare antas försvagningen av immunförsvaret gå. Man försöker alltså med mediciner minska mängden hivvirus i blodet. På så sätt tänker man sig att man bromsar utvecklandet av aids, eftersom lägre virusnivåer betyder att immunsystemet inte försvagas lika snabbt och de sänkta virusnivåerna ger immunförsvaret en möjlighet att återhämta sig något. Därav uttrycket ”bromsmediciner”. Vid medicinering måste man noga följa läkarens föreskrifter. I och med att viruset inte kan elimineras helt är behandlingen med bromsmediciner livslång.

En person som går på behandling kan idag tack vare den effektiva bromsmedicineringen få ner sina virusmängder så lågt att de inte ens är mätbara. När virusmängderna är så låga minskar även risken att hiv överförs till andra, vilket kan vara en ökad trygghet för bland annat de som lever i en relation med någon som inte bär på viruset. 

Dagens mediciner kan ha en rad olika, både lättare och svårare biverkningar. Risken för biverkningar ökar ju fler mediciner som kombineras. Ibland kan biverkningarna bli så svåra att behandlingen måste avbrytas.

Bra länkar

Noaks Ark Direkt

Posithiva Gruppen

 

 

Sexperterna Rekommenderar

Populära kategorier